De rosa molnen och allt där i mellan
Kategori: Isabella
Det är underbart att vara gravid, att bära på det som visar vår kärlek klyshigt nog. Jag har klagat mycket, jag har ont, det är obehagligt, mår illa, hungrig och tusen saker till.
Det jobbigaste är alla hormoner som är i kroppen, som svänger fram och tillbaka. Jag är lycklig ena stunden till att vara fly förbannad i nästa, och då tror jag att Christoffer inte ska orka med mig men han gör det. Han orkar med mig dag in och dag ut, det är sådant som gör att man älskar lite extra.
Jag har skrikit högt och gråtit stora mängder tårar och de senaste fyra veckorna mer än någonsin. I alla appar och gud vet vad om veckan som väntar så stod det för ett tag sedan något om att nu kommer tiden då kvinnan är som piggast, illamåendet är kanske borta och hon är bekväm med hela omställningen. Passa på att göra saker nu!
Visst illamåendet, det värsta, är borta men jag är så jävla sur och ledsen väldigt ofta att energin inte finns. Tröttheten är tillbaka precis som i början, även om jag inte slocknar tidigt på kvällarna längre så sover jag taskigt och det är en genomgående trötthet genom hela dagen. Att inte känna igen sig själv tycker jag är jobbigt, det händer så konstiga saker jag inte kan styra över och det är jobbigt att inte vara mig själv när det kommer till de mest vardagliga sakerna. Saker som görs med enkelhet tidigare klagas det över nu och ibland kompanjerat med stora tårar rullandes ned för kinderna.
Det jobbigaste är alla hormoner som är i kroppen, som svänger fram och tillbaka. Jag är lycklig ena stunden till att vara fly förbannad i nästa, och då tror jag att Christoffer inte ska orka med mig men han gör det. Han orkar med mig dag in och dag ut, det är sådant som gör att man älskar lite extra.
Jag har skrikit högt och gråtit stora mängder tårar och de senaste fyra veckorna mer än någonsin. I alla appar och gud vet vad om veckan som väntar så stod det för ett tag sedan något om att nu kommer tiden då kvinnan är som piggast, illamåendet är kanske borta och hon är bekväm med hela omställningen. Passa på att göra saker nu!
Visst illamåendet, det värsta, är borta men jag är så jävla sur och ledsen väldigt ofta att energin inte finns. Tröttheten är tillbaka precis som i början, även om jag inte slocknar tidigt på kvällarna längre så sover jag taskigt och det är en genomgående trötthet genom hela dagen. Att inte känna igen sig själv tycker jag är jobbigt, det händer så konstiga saker jag inte kan styra över och det är jobbigt att inte vara mig själv när det kommer till de mest vardagliga sakerna. Saker som görs med enkelhet tidigare klagas det över nu och ibland kompanjerat med stora tårar rullandes ned för kinderna.
Mitt taskiga humör går alltid ut över samma människa, människan jag älskar mest.
Samtidigt som jag blir lite tjurig när jag skriver detta för jag tänker på hur jag är ibland, så sparkar den lilla rätt hårt och då sprids ett lugn och ett litet litet leende.
Samtidigt som jag blir lite tjurig när jag skriver detta för jag tänker på hur jag är ibland, så sparkar den lilla rätt hårt och då sprids ett lugn och ett litet litet leende.
